cattis.the.cat

Är det så att känslorna ligger nära varandra? När jag är som mest glad, lyckligast, så har jag super nära till gråt. Kan gråta utan att jag vet varför, sen börja skratta och till slut vet jag inte hur jag ska lyckas andas i all röra..
På något sjukt sätt så blir det befriande och jag känner mig så lättad efteråt.
Världen har stått lite still, jag vill börja leva mer här och nu. Njuta av ögonblicket och bli mer medveten om närvaron, om det jag har runt omkring mig och njuta av de små stunderna. Men vet inte om jag gör det till hundra procent, jag ser så mycket framemot framtiden så jag glömmer idag. Jag längtar efter vad som händer sen.. Men jag vill vara idag! För genom att jag bara tänker sen blir ingenting gjort idag. Och jag måste på något vis göra idag innan jag kan göra imorgon. Jag är så himla medveten om allt detta, men är i en fas där jag liksom bara beskådar.
Jag vill komma på att gör jag idag fullt ut och njuter så kommer imorgon komma mycket fortare. För nu bara väntar jag och vänta tar så himla lång tid:)

Bättre göra och just nu vill jag göra allt.. Undrar lite varför jag är så himla mycket antingen på eller av?? Vart är balansen mellan dessa?

Love is all around!