cattis.the.cat

Kvällen innan dagen som är den sista dagen. Då hände det som jag inte förutspådde. Då kom alla känslorna... Herregud så tårarna sprutade när jag inser att jag ska vara ifrån min älskade lilla tjej på dagarna. Att mammaledigheten är slut och jag ska tillbaka till vardagen med skola. Jag och Ronja har verkligen varit i en bubbla, en skön bubbla med våra tider och rutiner. Nu är det dags att lämna den, lilltjejen ska få vara med pappsen och jag ska ta fokus på framtiden. Men oj oj vad ont det gör, jag vill alltid vara Ronja nära, finnas där så fort hon behöver mig. Men jag vet ju att det inte fungerar så men alla känslorna kom så hastigt att det blev för mycket. Älskade unge, så mycket som din mamma älskar dig. Du anar inte.
Sen är det lite tufft nu innan skolan dragit igång då jag faktiskte är lite nervös. Har gjort detta några gånger nu men ny klass, nytt folk och komma in i en grupp som redan gått tillsammans i 1,5 år. Fast detta blir bra, får ge det en tid bara så är jag varm i kläderna igen.

Något som känns väldigt bra ändå är att jag kämpar på denna temin så ska jag få vara ledig tillsammans med Ronja hela sommaren. Då knatar hon runt och tänk vad mycket kul vi kan hitta på då. Tänker bara på hur vi kan gå runt på stranden i Sörfjärden och bada fötterna. Troligvis inte bara fötterna:) Det är en bra målbild för att ha ork för den här terminen.